Saker jag har missat:

• Första riktiga leendet
• Första höga skrattet
• Första gången hon vände sig

Fan alltså. Jag är tillsammans med Mira i princip all hennes vakna tid och ändå väljer hon att göra samtliga grejer när hon är ensam med pappa. Jag ska aldrig springa ner till affären ensam igen och jag har ingen lust att gå på vattengympa längre. Idag när jag kom hem från plaskeriet så berättar Dennis att lillfisan har vänt sig från rygg till mage. Som jag har väntat på att hon ska göra det... så väljer hon en tidpunkt då jag inte är hemma. Och självklart vägrade hon att upprepa sin bedrift. Sablans unge!

En "första gången"-sak har jag iallafall varit med på - i måndags när vi träffade prästen som ska döpa henne i helgen så skrattade hon sitt första långa, ihållande, gurglande skratt (hon har skrattat högt ganska länge, men bara "korta" skratt). Det var så härligt att jag fick anstränga mig för att inte börja gråta där i kyrkan.

Hur som helst, jag vägrar att missa första gången hon sitter utan stöd och första gången hon reser sig upp och självklart första gången hon går. Vägrar missa! Bara så ni vet.