02 oktober 2007
Uppenbarelse
Ibland så får jag som en liten uppenbarelse. Det händer oftast när jag är ensam, kanske sitter vid datorn, diskar eller något annat vardagligt. Så hör jag ett gurglande bäbisskratt från sovrummet - pappan och bäbis busar. Då känns det i magen. Jag kunde aldrig ha fått en bättre pappa till mitt barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Underbart, grattis!
lovely!! fast jag tycker såklart att MIN man är den bästa pappan!
inger: Tack, det mesta känns ganska underbart just nu! :)
frida: Helt okej att du tycker din man är den bästa, annars skulle jag nästan bli lite orolig... ;)
I know! Alltså, Samma här. :)
Jag kan nästan börja gråta ibland när jag se rhur Stella skiner upp när Jonne kommer in i rummet.
lena: Visst är det härligt!Skön känsla liksom.
Skicka en kommentar