Detta är en lite fördröjd reaktion på MVC-gruppträffen förra veckan. Vi pratade om tid och alla tykte att graviditeten gick saååå fort och bla bla bla. Jag sa som JAG upplever det, nämligen att tiden segar sig fram. Det tyckte alla var jättekonstigt och barnmorskan såg fundersam ut och började spekulera i hur det var möjligt att jag tyckte det...
Va fan! Ursäkta mej, men MÅSTE man tycka att graviditeten går fort? Jag är den otåliga typen, jag hatar att vänta på saker, händelser, människor, alllt! Jag vill att bäbisen ska komma nuuu!
Otålig människa = dålig blivande mamma?
Never! Glöm det jävla MVC-grupp.
Och jävla barnmorska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hahaha, vad skön du är! Nej, inte måste man tycka att det går snabbt att vara gravid. Jag tyckte (med risk för att bli halshuggen nu) att den flög förbi ganska snabbt. Tror allmäntillståndet och hur mycket man önskat barnet spelar in. Själv hade jag sammandragningar från typ vecka 18 (kommer inte riktigt ihåg på rak arm) som var förbaskat obehagliga. Men annars inga andra krämpor. Okej, bortsett från det ständiga illamåendet fram till vecka 15. Och sen var ju Peo inte direkt planerad, han var definitivt en "olycka". En mycket härlig, underbar och fantastisk olycka. På jobbet var det extremt mycket att göra och då springer ju tiden ännu mer.
Men jag håller självklart med dig - jäkla MVC-grupp och barnmorska :-)
Tur för dig att du håller med mej... ;D Jag var visst lite irriterad när jag skrev det där inlägget, det var nästan lite kul att läsa det igen ett par dagar senare.
Nu är jag snäppet lugnare, men tycker fortfarande inte att en barnmorska borde lägga en värdering i hur en enskild människa upplever sin graviditet!
Men nu är det nog bäst att jag andas lugnt och glömmer bort det där, annars kanske bäbisen blir rädd för mig...
Graviditet går snabbt?? Vad är det för människor? Det går ju superduperjättelångsamt och blir aldrig klart. Tur man inte är elefant...
Alla andras graviditeter, däremot, de går supersnabbt. Typ man träffar nån, hon är gravid. Man träffar henne igen, hon är superstor. Sen tredje gången har hon en liten kotte, utan att man fattade vad som hänt.
Min egen? Noway! Inte för att jag _vill_ skynda på den, kotten får mogna så länge den vill därinne, jag har tålamod att vänta. Men inte går det snabbt för det!
Skicka en kommentar