Äntligen hemma! Jag har permis från BB, där jag har fått ligga och bli "observerad" sedan i fredags förmiddag när barnmorskorna här i Ludvika skickade mig till Falun. Urinprovet innehöll återigen protein, undertrycket var 100 (hade 70 vid inskrivning) och bäbisens hjärtljud var 175 (brukar ligga mellan 140-150 och ska inte vara under 130 eller över 170).
Mamma skjutsade mig till Falun och väntade med mig medans jag fick lämna blod- och urinprov och ligga med CTG. Både mitt blodtryck och bäbisens hjärtljud var lägre än i Ludvika, men läkaren ville att jag skulle stanna ett dygn på BB för att kunna mäta trycket mer kontinuerligt.
Efter två dygn och en massa gråt och tjat från min sida (dramatisk? nähä...) fick jag äntligen åka hem i eftermiddag. Ska dit igen imorgonbitti för att lämna ytterligare urinprov och ta trycket. Om det inte skett någon försämring så borde jag få vila hemma istället för på avdelningen. Herregud, de kallar det "vila" att ligga där... jag har nog aldrig varit så mentalt stressad som de här dygnen. Jag får panik av att ligga där och stirra in i väggen, läsa och lyssna på när andra människor andas, pratar och går. Och inte går det att sova i de där betongsängarna heller!
Tjatade till mig ett löfte om att Dennis skulle få sova kvar i Falun natten till idag så morfar skjutsade upp honom igår eftermiddag. Jätteskönt! Jag kände mig helt övergiven där uppe, tyckte att alla andra hade sina pojkvänner/sambos/män där. Det är ju lite lättare när man har sina anhöriga i samma stad...
Det är uuunderbart att vara hemma igen även om det bara är för några timmar! Håller alla tummar för att värdena är bra imorgon så att jag kan få bli utskriven, annars vet jag inte hur jag ska överleva. Jag vet att jag överdriver och dramatiserar, men jag står fanimej inte ut med att ligga inspärrad där som en mentalpatient och inte göra ett skit. Det äter upp min hjärna! Och trots att jag är i princip fullgången och bäbisen är färdigbakad så vägrar de sätta igång förlossningen om inte värdena bli kraftigt sämre. Tänk att ligga där uppe ända tills förlossningen sätter igång spontant... det kan ju dröja 2-3 veckor om det vill sig illa... vilken skräck!
Håll tummarna för ett lågt tryck imorgonbitti!
20 maj 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag håller tummarna för dig, jag vet precis hur det är att ligga inne, inte kul alls.
Tack, din tumhållning måste ha hjälpt! Blev utskriven med en "varning" och tvingades lova att komma tillbaka så fort jag känner minsta antydan till förvärrade symptom. Skönt att vara hemma!
Skicka en kommentar