Jag vet inte om det är skruttan som varit ovanligt jobbig idag eller om det är jag som varit ovanligt känslig. Förmodligen det sista.
Va fan, det var ingen som berättade att hormonerna skulle bli helt crazy efter graviditeten! Jag trodde att mina humörsvängningsdagar var över, men... ojojoj, nej. De är verkligen inte över.
Det är extremt konstigt att man kan vara så otroligt lycklig och kär i sin lilla samtidigt som tårarna rinner och allt känns hopplöst. Lilla gumsan har inte en aning om vad hon ställt till med i mammans stackars hjärta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Förstår dig precis, jag har nog inte gråtit så mycket som efter Melvin kom, ett litet ord från sambon som jag tolkar som pik, om han höjer rösten, om jag tror något är fel med Melvin... ja herregud, jag gråter nästan varje dag.
Gud va skönt att veta att man inte är ensam! ;)
Ska säga dig att jag var ganska jobbig hormonmässigt under graviditeten. Tyckte inte att jag var det själv, men mannan här hemma säger att det var jag visst, det. Men det var verkligen ingenting mot hur det blev sen. Usch. Grät och tyckte pappan var överhemsk mot Peo som lät en ynka solstråle komma på hans bara ben osv osv. Tårarna sprutade av minsta lilla. Det tog några månader.... innan det blev lite bättre...
Skicka en kommentar