Häromdagen fick Mira till ett riktigt super-leende så smilgroparna dansade på kinderna. Jag bara smälte. Tönt-mammans hjärta brann och tårarna rann (rim!) och jag insåg att jag aldrig kommer kunna motstå den här bruden. Hon kommer få som hon vill jämt, bara plocka fram leendet och allt går hennes väg. Fy fasen, jag som hatar bortskämda och odrägliga barn! Så är jag på god väg att skapa ett sånt litet monster själv... ;)
(PS. Jag VET att det inte är "riktiga" leenden, men det skiter jag i!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Mysigt!! Och du är en helt normal tönt mamma ;-)
Jag kallar dem också för leenden, fast jag har inte noterat dem som det i "Mina första år" boken... Leenden låter bättre än magknipsgrimaser *S*
Det är helt underbart med deras leende. Men vänta du tills första skrattet. D å kommer du gråta glädje tårar!
Säg inte det, det kan vara ett riktigt leende! Peo log efter tretton dagar, inget fisleende, vi har vittnen! *garvar*
alla: Dennis frågade BVC-sköterskan när leendena kommer medvetet och hon sa att hon trodde att det var riktiga leenden redan nu! Haha, det var väl det jag trodde, de har känts så riktiga liksom... :) Underbara är de, nu längtar jag nästan ihjäl mig tills det första strattet komer! Barnskratt är ju det härligaste som finns.
Skicka en kommentar