Typ intervju

Idag har jag varit på anställningsintervju. Typ. För egentligen var det knappt nån intervju, personalaren som skulle hålla i trådarna satt fast på ett tåg. Så jag fick sitta ensam med storchefen och leka vuxen och smart. Han ställde inte en enda typisk intervjufråga utan vi bara pratade och satt av tiden (kändes det som). Tänk vad många timmars föreberedelser som jag lagt ner i onödan, jag fick inte ens lämna betyg och referenser... Antlingen hade han ingen koll eller så hade han redan bestämt sig för att jag var värdelös. Hm.

En sak är iallafall bra. Jag vet redan att jag inte kommer få jobbet och alltså behöver jag inte hoppas i onödan... Men det känns ändå blä. Som tröst åkte jag och köpte tallrikar. Jag valde mellan att börja röka igen (jag var rökare pre graviditet) eller köpa tallrikar. Det blev som sagt tallrikar. Moget va?