Fjortis x 1000

Jag har gått och ruvat på aggressioner sedan i onsdags. Aaaah, nu går det inte mer, jag spricker! För det mesta trivs jag jättebra i vår lilla stad, min hemstad, där jag känner till varenda liten gatusten. Men ibland önskar jag att vi hade skaffat barn i en större stad. I en stad där utbudet av potentiella mamma-polare vore lite större. Seriöst... I onsdags hade vi inget att göra så vi styrde stegen mot baby-cafét för att Mira skulle få snacka av sig och bya miljö lite. Vi stannade 1 timme och konstaterade att det var sista gången vi klev innanför de där dörrarna. Vi har lyckats skaffa barn samtidigt som hela lilla stadens fjortisar. Ni skulle höra hur de maler på... om att nästa månad ska de byta vagn (för fjärde gången på en 8-månadersbäbis) och sedan måste de tapetsera om i hallen och de här och de där kläderna är så jävla coola och dyra och självklart måste lilla X ha sådana. De är ett helt gäng brudar som inte har vare sig jobb eller utbildning utan är fullständigt beroende av papporna till sina barn. Jag gissar att de flesta är i 18-20 årsåldern, men snacket går som om de vore 15. Allt handlar om hur mycket pengar man kan spendera på sina barn, prylar och hus/lägenheter. Väx upp jävla småungar! Testa att umgås med era småttingar istället för att ösa leksaker över dem. Jag lovar att de skiter fullständigt i vilken jävla färg det är på vagnen de sitter i!