* Hon äter! De senaste 5-6 dagarna har det hänt någonting. Från att ha varit tvungen att lura i henne varje sked så gapar hon frivilligt (!). Ett par dagar har vi kunnat byta ut ett mål mot riktig mat, och idag... tamtarataaa... har hon inte ammat sedan kl.8. Tre mål mat har hon tryckt i sig. Wow, jag är chockad. Och sjukt glad. Och rätt så stolt faktiskt.
* Hon är klängig och mammig och kan absolut inte vara ensam en endaste sekund. Någon (helst jag, men ibland kan pappan eller mormorn duga) måste hela tiden vara nära. Sött och mysigt men något frustrerande ibland. Jag menar, ibland behöver jag faktiskt uppsöka the ladiesroom. Det är verkligen inte uppskattat av en viss liten dam.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Grattis till ätandet! Och klängigheten känner jag igen. Toabesök sker med öppen dörr, oftast med två bebisar som klänger i benen ;)
Hoho! Grattis, grattis. Mat är skoj. Hoppas det håller i sig! Här hade vi första stängda munnen någonsin igår. Konstigt, alvedon som är så gott?
Hmmm. Det verkar som om myran har fått Rickards aptit. Här knips lilla munnen igen och huvudet vrids uppåt/bakåt. Inte ska han ha mat, inte! *muttrar*
frida: Tack! Det där med öppen dörr har jag fått ta till i nödfall. Me no like!
inger: Nämen, jag ska genast säga åt henne att dela med sig till Rickard!
Skicka en kommentar