Mira var inte ett dugg glad när hon ramlade på gåvagnen. Och jag är inte ett dugg glad över att ha strosat omkring med en blåslagen liten solstråle i en vecka. Ganska skämmigt faktiskt, folk tittar. Men mest av allt är det ju synd om lillan...
Ps. Hur lång tid tar det egentligen för blåmärken att försvinna? Bulan lade sig ganska direkt, men it's been a week och den blå-gul-gröna färgen lyser fortfarande klar.
4 kommentarer:
Du är INTE en dålig mamma för att lilltjejen slog sig lite! Barn måste få leka och upptäcka världen och då kommer blåmärkena som ett brev på posten, men det är så det ska vara.
Åh, stackars liten! Det är inte roligt att slå sig. :/ Vanja har ramlat in i lite allt möjligt här hemma. Häromveckan slog hon pannan i asfalten när vi var ute och lekte och veckan innan det drämde hon huvudet rakt in i en dörr, utan anledning. Men hon har klarat sig undan blåmärken i alla fall. Bulor har hon fått några stycken, men de försvinner förvånandsvärt fort. Man känner sig lite kass när de slår sig, men man kan inte vakta dem varje sekund heller. De måste få utforska lite själva.
Men från det ena till det andra; vad STOR hon har blivit! Hon ser inte alls ut som en liten bebis längre. Och mycket hår har hon fått också. :) Så söt!
Äsch, inte är du en dålig mamma för det. man kan inte ha 100% koll precis hela tiden. (De är ju snabba som tusan!)
Vänta med att tycka du är en dålig mamma tills du kastat ett videofodral i ögat på henne! Det råkade jag göra med Stora lilla killen när han var ett år, så det blev ett stort jack under ögat...
*skäms*
frida: Nej jag vet... men man känner sig lite klantig.
linnéa: Ja bulan skötte sig bra, han la sig nästan direkt. Tycker du att hon blivit stor? Va kul! Det har hon kanske... :)
missylliot: Oj, stackars stora lilla killen... Men det blev ju folk av honom ändå! ;)
Skicka en kommentar