Imorgon är det den 19:e maj, den dagen som var tänkt att bli Miras första dag på skitdagiset. Vi åkte förbi det häromdagen på väg till affären och det kändes så skönt att hon slipper gå där. Det ser verkligen ut som ett betong-djungel-dagis. Fördelen med att bo i en småstad tycker jag ska vara närhet till skog, sjö och allmänt lockande utemiljö. Då tänker jag fasen inte ha henne i en barack på en asfaltsplan.
Nu får hon vänta tills i augusti innan det blir busa-på-dagis-dags. Det känns jätteskönt. Och jag är så sjukt glad att vi har en massa underbara släktingar (=pålitliga barnpassare) som både kan och vill umgås med myran när jag och sambon jobbar/pluggar. Mira har världens bästa morföräldrar och gammelmorföräldrar (heter det verkligen så?).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh vilken bra lösning ni hittat på dagis-problematiken. Vi hade verkligen tur att få det dagis som vi önskade i första hand och det känns toppen!
Så bra att det löst sig med dagis och så. Det är ju såååå viktigt att det känns bra, för man ska ju lämna dem där så mycket...
:-)
Nu gör jag något jag inte brukar.
Jag fiskar efter röster.
Snälla, hjälp mig genom att rösta här:
http://www.metrobloggen.se/sparsmart
Tackeli-tack!
snackansdagar: Ja, det är jätteskönt att kunna vänta in förstahandsdagiset! Och viken tur ni hade! :D
missyelliot: Här få du napp på ditt fiskande. ;) Jag ska såklart rösta!
Skicka en kommentar